ecoeko

Här tänkte vi berätta i varsitt inlägg hur vi snöade in på miljöspåret och vad som alltså banade väg för bloggen!

Jag, Linnea, tycker mig kunna se några milstolpar när jag tänker tillbaka:

 

1
Trivdes som barn ute i naturen bland blommorna. Fick ständigt höra av vuxna omkring mig vilken naturtjej jag var. "Du är ju till och med döpt efter en blomma". Började identifiera mig som naturälskare/-nörd.

2
Fick se Al Gores En obekväm sanning i högstadiesamhällskunskapen. Den träffade så rätt som den bara kunde. Insåg för första gången att det också finns en problematik när det kommer till naturen och miljön. Från och med nu försökte jag vara familjens klimatkämpe, genom att ta till alla de klassiska knepen som att släcka lampor, dra ut sladdar och Ecoekos gamla klassiker SKIPPA DEN ELEKTRISKA DÖRRÖPPNAREN!!!

3
Läste biologi 1 och 2 på det naturvetenskapliga basåret 2013 och det var här jag slog om på riktigt. Insåg att det finns fler miljöproblem än bara klimat och koldioxid. Började förstå bättre hur allt hänger ihop, hur beroende vi är av naturen och hur körda vi är om vi inte förvaltar planeten som vi borde.

Över det där sista har jag känt en himla massa ilska och förtvivlan, och det är ofta hit mina tankar vandrar om kvällarna när jag ska sova. Men, om jag var en miljökämpe förut, så är det inget mot vad jag är nu! Det har blivit som en sport för mig att leva så miljövänligt som möjligt. Ekologiska varor i mataffären har blivit samlarobjekt i mina ögon. Att känna att jag gör en insats lindrar effektivt min miljöångest, även fast jag vet att det krävs så mycket mer. Därför hoppas jag att vi med bloggen i alla fall ska kunna förändra åtminstone några små- eller storvanor hos någon där ute! I alla fall vet jag att bloggen kommer bli givande för mig själv, då jag äntligen kommer få möjlighet att förvandla allt miljökaos i mitt huvud till lite mer överskådliga, visuella, färgstarka texter och bilder. En liten städning av mina egna tankar skulle man kunna säga. Och så kommer den förstås bli en förträfflig motivation till att fortsätta tänka eko, skippa elektriska dörröppnare och att identifiera mig som naturnörd!

Första delen i vår ekologiska följetång handlar om övergödning och skillnaderna mellan eko och icke-eko!



Problem
En gröda behöver egentligen inte mycket alls - vatten, koldioxid, ljus och så det vi ska prata om idag, närsalter. Av dessa är kväve och fosfor de viktigaste. En planta absorberar dessa från marken den växer i, och återlämnar dem till jorden när den vissnar och bryts ner av mikroorganismer i jorden. Om allt får gå naturligt till, vill säga.

 

Men inom jordbruket skördas ju grödorna och transporteras bort från platsen innan de får chansen att vissna och återlämna närsalterna till jorden, som därmed töms på näring och ger allt sämre skördar. För att kompensera för den här näringsförlusten använder man sig, inom det konventionella jordbruket av kemiska gödningsmedel som innehåller kväve och fosfor. Detta orsakar dock allvarliga problem, eftersom överanvändningen gör att kvävet och fosforn urlakas och förs med regnvattnet tills de hamnar i hav och sjöar. Näringstillskottet resulterar i en överdriven tillväxt hos alger vid ytan (algblomning), som så småningom dör, sjunker till botten och blir festmåltid åt förruttnelsebakterier på bottnen. Dessa bakterier tillväxer, tar slut på syret och blir dödsorsaken för en rad andra bottenlevande organismer, och i det långa loppet även icke-bottenlevande organismer, då hela ekosystemet till stor del har sin bas just på bottnen. Till exempel är det detta som orsakade våra torskproblem i Östersjön.

 

De naturliga näringsämnena som skördas hamnar ju på våra tallrikar. Härifån fortsätter de antingen ner i skräpet eller i toaletten och alltså avloppet (såvida man inte komposterar), varifrån de också riskerar att hamna i havet och förvärra problemen.

 

Kan man råda bot på det här allvarliga problemet då? Inom det ekologiska jordbruket har man åtminstone en strategi. Istället för att hela tiden ta slut på naturliga närsalter, jobbar man på ekologiska gårdar med att återvinna dessa. Till skillnad från det konventionella jordbruket, så håller man grödor, foder och djur på samma gård. Därmed kan djuren festa på både foder, rester från grödor och annat som inte passar för människan att äta eller sälja. Plantrester och djurbajs komposteras tillsammans och används som naturligt gödningsmedel, som alltså har ett högt innehåll av organiskt material. Detta gynnar organismerna som lever i jorden och leder i sin tur till en bättre jordstruktur, som möjliggör större vattenlagring (=mindre urlakning) och starkare rötter som kan få tag på mer näring. Värt att betala några kronor extra i affären för detta? Jepp, tycker vi!

Källor:

Karlsson, Krigsman, Molander, Wickman, 2011, Biologi 1, Liber
Brul, Mattsson, Parrott, Stopes, Report: Organic food and farming for all, 2013, Naturskyddsföreningen

Kikar in här lite snabbt idag för att önska er en glad påsk!

 

Hoppas ni tänker efter innan ni köper nya påskfjädrar i år. Idag slår vi nämligen ett djurrättsligt slag genom att dela med oss av vad Djurens Rätt härom dagen skrev om de färgglada fjädrarna som vi sätter i våra påskris.

 

Houston, we have a problem!

Efter att ha handlat i två stora livsmedelskedjors butiker har jag kommit fram till att ekologiskt odlade palsternackor och morötter enbart säljs i storpack. Jag gillar palsternackor och morötter, jag skulle nästan vilja kalla dem mina favoritrotfrukter, men jag använder varken fem palsternackor eller ett kilo morötter i veckan.

Lägg till detta min observation att de oekologiska palsternackorna och morötterna går att köpa i lösvikt hos de två livsmedelskjedjorna jag spanat i. Jag kan alltså köpa de oekologika rotfrukterna en och en eller två och två om jag så vill.

Hur ska jag då göra?

Ska jag köpa det exakta antalet rotfrukter jag behöver, fast att de är besprutade med bekämpningsmedel, eller ska jag köpa för många ekologiskt odlade och slänga hälften?

Inget av alternativen känns roliga. Jag efterlyser ekologiska morätter och palsternackor och allt annat som går i lösvikt. Jag vill inte behöva slänga mat och inte heller vill jag behöva äta oekologiskt om jag inte känner för det!

 

 

Häromdan lagade mamma lunch ur tidningen Allas, och det var gott vill jag lova. Bästa morotssoppan ever, närmare bestämt, och helt vegetarisk! Här får ni receptet.

 

4 potatisar

500 g morötter

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

2 msk olja

1 liter grönsaksbuljong

1 tsk salt

2 msk sweet chili-sås

1/2 tsk chili flakes

 

2 dl créme fraiche

3 msk hackad dill

 

1. Skär potatis, morötter, gul lök och vitlök i tunna bitar.
2. Fräs all lök mjuk i olja utan att den tar färg.
3. Tillsätt potatis och morot. Fräs runt och häll i buljong, salt, chilisås och flakes. Sjud ca 10 min.

4. Ta upp rotfrukterna med hålslev och mixa till puré. Lägg tillbaka moset i buljongen.

5. Mixa créme fraiche med dill. Servera soppan med dilltopping och bröd.

Hur kom vi på idén att återstarta Ecoeko egentligen?

Jag, Linnea satt och skrollade igenom Facebook en kväll som alla andra, när jag snubblade över ett inlägg på Djurens Rätts sida. De drar nämligen igång en kampanj rörande ägg. Vi citerar:

 

"När det pratas ägg så pratas det oftast om hönorna som värper fram dem. Vad inte alla tänker på är att hälften av de kycklingar som föds inom äggindustrin är tuppar. Eftersom de inte lägger ägg fyller de ingen funktion för uppfödarna, och de dödas direkt efter att de kläckts. I Sverige rör det sig om ungefär 15 000 nykläckta tuppkycklingar varje dag. Tidigare maldes de ner levande (som på bilden), i Sverige idag används istället koldioxid."

Klickade mig vidare till Djurens rätts hemsida, läste mer om djurhanteringen som pågår och kände mig helt förstörd. Då och då kommer ju sånt här fram i media och då tänker jag "fy fan i helskotta, ska aldrig mer äta kött!!!". Men så är ju jag varken den som handlar eller lagar mat (oftast) hemma, så en sådan omställning känns bökig. Och sen kommer Bregottreklamen och då är allt som det ska i livet igen.

Men den här gången får det inte bli så. Nu är jag trött på att höra att man ska äta kött varje dag, att vegeterianer är hippies och att riktiga homo sapiens äter kött. Jag vill inte vara med och bidra till lidande och dödande av andra individer mer, bara för att samhället säger så och för att kött smakar gott. Känner mig som en hycklare när jag fortsätter äta kött varenda dag, så nu får det baskemej bli ändring.

 

Dock kvarstår det faktum att jag bor tillsammans med andra, så en helomställning känns klurig (någon som har en lösning?). Men så fort jag får chansen att välja recept eller laga mat så ska det inte bli annat än vegetariskt och gärna veganskt. Någon som tänkte precis likadant var min bloggpartner. Efter att ha läst allt detta hemska länkade jag till Sara och skrev:

"Fy fan, överväger seriöst att bli vegeterian/vegan nu..."
"Vi borde bli det, iallafall på halvtid eftersom det kan vara svårt att få med andra ibland. Både för djur och miljö. Så kan vi ju byta recept och så!"
"Ja, vilken peppig idé! Vi skulle nästa kunna använda gamla ecoeko till att lägga upp våra recept och så! Så kan vi lätt gå in och hitta varandras tips lätt liksom!"
"Riktigt smart ju! Är aspepp nu!"

Senare bestämde vi att vi skulle starta upp bloggen helt och hållet, och inte bara dela recept internt. Det här med veggo är något som vi har diskuterat och varit sugna på länge, så Ecoeko blir vårt perfekta startskott. Häng med i vår veggoutmaning! På heltid, halvtid eller så mycket du vill!

 

 

Till detta fantastiska odlingssätt verkade inte finnas någon baksida, förrän det började visa sig att det hade satt sina spår i naturen. Den nya ökade matproduktionen krävde både mer energi, maskiner, kemikalier och nedsmutsning, vilket uppenbarligen innebar en stor örfil för miljön.

Ändå är denna form av jordbruk, det konventionella jordbruket, fortfarande den vanligaste runt om i världen. Men, på löparbanan bredvid, har en annan sorts jordbruk växt sig allt större - det ekologiska jordbruket. Dess koncept går ut på att undvika användning av kemiska insektsbekämpare och gödningsmedel, för att nå målet att kunna fungera i balans med naturen och samtidigt respektera miljöns, naturens, djurens och människans behov.

Det ekologiska jordbruket kommer med fördelar på en rad olika punkter, som vi tänkte leda er igenom i en serie inlägg som kommer att poppa upp här på bloggen under den närmsta tiden!

I oktober 2010 slutade vårt miljöprojekt i gymnasiegeografin och därmed blev det tomt här på bloggen. Men efter att ha legat tyst och bortglömd i cyberspace under några år, är Ecoeko tillbaka! Denna blogg sådde nämligen ett frö hos oss som har fått gro och som nu blommat ut i en miljö-/eko-/djurnatur-/veggopepp kraftigare än nånsin!

 

Här kommer ni få ta del av tips, recept och vad vi gör, men också info som rör miljö, djur och natur på något sätt. Vi ska också försöka vara lite mer organiserade, logiska och källkritiska än i våra tidigare inlägg. Lätt att vara efterklok ja... Men hur som helst, oavsett om du vill se hur vi lyckas med vår förbättring, om du vill ha miljöinspiration/-information eller helt enkelt bara bryr dig om jorden du vandrar på, så säger vi dig bara: stay tuned.