ecoeko

Första delen i vår ekologiska följetång handlar om övergödning och skillnaderna mellan eko och icke-eko!



Problem
En gröda behöver egentligen inte mycket alls - vatten, koldioxid, ljus och så det vi ska prata om idag, närsalter. Av dessa är kväve och fosfor de viktigaste. En planta absorberar dessa från marken den växer i, och återlämnar dem till jorden när den vissnar och bryts ner av mikroorganismer i jorden. Om allt får gå naturligt till, vill säga.

 

Men inom jordbruket skördas ju grödorna och transporteras bort från platsen innan de får chansen att vissna och återlämna närsalterna till jorden, som därmed töms på näring och ger allt sämre skördar. För att kompensera för den här näringsförlusten använder man sig, inom det konventionella jordbruket av kemiska gödningsmedel som innehåller kväve och fosfor. Detta orsakar dock allvarliga problem, eftersom överanvändningen gör att kvävet och fosforn urlakas och förs med regnvattnet tills de hamnar i hav och sjöar. Näringstillskottet resulterar i en överdriven tillväxt hos alger vid ytan (algblomning), som så småningom dör, sjunker till botten och blir festmåltid åt förruttnelsebakterier på bottnen. Dessa bakterier tillväxer, tar slut på syret och blir dödsorsaken för en rad andra bottenlevande organismer, och i det långa loppet även icke-bottenlevande organismer, då hela ekosystemet till stor del har sin bas just på bottnen. Till exempel är det detta som orsakade våra torskproblem i Östersjön.

 

De naturliga näringsämnena som skördas hamnar ju på våra tallrikar. Härifån fortsätter de antingen ner i skräpet eller i toaletten och alltså avloppet (såvida man inte komposterar), varifrån de också riskerar att hamna i havet och förvärra problemen.

 

Kan man råda bot på det här allvarliga problemet då? Inom det ekologiska jordbruket har man åtminstone en strategi. Istället för att hela tiden ta slut på naturliga närsalter, jobbar man på ekologiska gårdar med att återvinna dessa. Till skillnad från det konventionella jordbruket, så håller man grödor, foder och djur på samma gård. Därmed kan djuren festa på både foder, rester från grödor och annat som inte passar för människan att äta eller sälja. Plantrester och djurbajs komposteras tillsammans och används som naturligt gödningsmedel, som alltså har ett högt innehåll av organiskt material. Detta gynnar organismerna som lever i jorden och leder i sin tur till en bättre jordstruktur, som möjliggör större vattenlagring (=mindre urlakning) och starkare rötter som kan få tag på mer näring. Värt att betala några kronor extra i affären för detta? Jepp, tycker vi!

Källor:

Karlsson, Krigsman, Molander, Wickman, 2011, Biologi 1, Liber
Brul, Mattsson, Parrott, Stopes, Report: Organic food and farming for all, 2013, Naturskyddsföreningen