ecoeko

Här följer Saras berättelse om framväxandet till en miljömedveten miljöentusiastisk miljölover!

Jag, Sara, såg också den där filmen med Al Gore, En obekväm sanning, jag satt antagligen jämte Linnea när hon fick sin miljöuppenbarelse. Vi gick i samma skola, i samma klass och vi satt ofta i bänkarna jämte varandra. Linnea är den av oss som är mest miljöig. Ibland ser jag mig själv som Linneas lärling, hon är klok och smart och har lärt mig nästan allt jag kan om att vara miljövänlig och varför jag ska vara det. Jag var faktiskt den första (och kanske enda) som joinade Linnea i vad som kom att kallas kampen om de elektriska dörröppnarna!

 

Jag är uppvuxen och bor fortfarande på landsbyggden, landsbyggden regerar! Jag har alltid haft en närhet till djur och natur, på stället jag bor finns det till exempel långt fler djur än det finns männinskor.

Jag känner mig hemma i naturen och med djur på ett sätt jag aldrig gjort i storstaden, därför vill jag göra något! Jag vill att jorden ska ha kvar all sin glans, alla skogar och sjöar, ren luft och ett stabilt klimat. Jag vill inte att framtida generationer ska lida utav att vi i vår tid bara tänkte på oss själva, att vi körde på utav bara helvete utan att varken stanna till eller tänka på de konsekvenser våra vanor och vårt agerande får i ett långsiktigt perspektiv.

 

Jag tror det är god tid att börja bidra, att dra mitt strå till stacken. Jag vill ändra mina vanor och bli mer miljövänlig, mer ekologisk, mer medveten. MER, MER, MER. Jag vill göra något för miljön.

De senaste åren har jag, med hjälp utav Linnea, fått ett nytt perspektiv på jorden och vår värld. Jag har läst artiklar, tittat på dokumentärer, börjat köpa ekologiskt och försökt tänka på vilka konsekvenser mitt agerande får. Den här bloggen tror jag kan hjälpa mig i mitt försök att göra världen lite grönare, genom att dokumentera mina tankar, leta tips och helt enkelt vara tvungen att ge er läsare något att bita i, måste jag söka efter information om dessa grejor, vilket i den bästa av världar skulle leda till att jag utvecklar nya miljögoda vanor.

 

Häng kvar på Ecoeko!

Här tänkte vi berätta i varsitt inlägg hur vi snöade in på miljöspåret och vad som alltså banade väg för bloggen!

Jag, Linnea, tycker mig kunna se några milstolpar när jag tänker tillbaka:

 

1
Trivdes som barn ute i naturen bland blommorna. Fick ständigt höra av vuxna omkring mig vilken naturtjej jag var. "Du är ju till och med döpt efter en blomma". Började identifiera mig som naturälskare/-nörd.

2
Fick se Al Gores En obekväm sanning i högstadiesamhällskunskapen. Den träffade så rätt som den bara kunde. Insåg för första gången att det också finns en problematik när det kommer till naturen och miljön. Från och med nu försökte jag vara familjens klimatkämpe, genom att ta till alla de klassiska knepen som att släcka lampor, dra ut sladdar och Ecoekos gamla klassiker SKIPPA DEN ELEKTRISKA DÖRRÖPPNAREN!!!

3
Läste biologi 1 och 2 på det naturvetenskapliga basåret 2013 och det var här jag slog om på riktigt. Insåg att det finns fler miljöproblem än bara klimat och koldioxid. Började förstå bättre hur allt hänger ihop, hur beroende vi är av naturen och hur körda vi är om vi inte förvaltar planeten som vi borde.

Över det där sista har jag känt en himla massa ilska och förtvivlan, och det är ofta hit mina tankar vandrar om kvällarna när jag ska sova. Men, om jag var en miljökämpe förut, så är det inget mot vad jag är nu! Det har blivit som en sport för mig att leva så miljövänligt som möjligt. Ekologiska varor i mataffären har blivit samlarobjekt i mina ögon. Att känna att jag gör en insats lindrar effektivt min miljöångest, även fast jag vet att det krävs så mycket mer. Därför hoppas jag att vi med bloggen i alla fall ska kunna förändra åtminstone några små- eller storvanor hos någon där ute! I alla fall vet jag att bloggen kommer bli givande för mig själv, då jag äntligen kommer få möjlighet att förvandla allt miljökaos i mitt huvud till lite mer överskådliga, visuella, färgstarka texter och bilder. En liten städning av mina egna tankar skulle man kunna säga. Och så kommer den förstås bli en förträfflig motivation till att fortsätta tänka eko, skippa elektriska dörröppnare och att identifiera mig som naturnörd!

Hur kom vi på idén att återstarta Ecoeko egentligen?

Jag, Linnea satt och skrollade igenom Facebook en kväll som alla andra, när jag snubblade över ett inlägg på Djurens Rätts sida. De drar nämligen igång en kampanj rörande ägg. Vi citerar:

 

"När det pratas ägg så pratas det oftast om hönorna som värper fram dem. Vad inte alla tänker på är att hälften av de kycklingar som föds inom äggindustrin är tuppar. Eftersom de inte lägger ägg fyller de ingen funktion för uppfödarna, och de dödas direkt efter att de kläckts. I Sverige rör det sig om ungefär 15 000 nykläckta tuppkycklingar varje dag. Tidigare maldes de ner levande (som på bilden), i Sverige idag används istället koldioxid."

Klickade mig vidare till Djurens rätts hemsida, läste mer om djurhanteringen som pågår och kände mig helt förstörd. Då och då kommer ju sånt här fram i media och då tänker jag "fy fan i helskotta, ska aldrig mer äta kött!!!". Men så är ju jag varken den som handlar eller lagar mat (oftast) hemma, så en sådan omställning känns bökig. Och sen kommer Bregottreklamen och då är allt som det ska i livet igen.

Men den här gången får det inte bli så. Nu är jag trött på att höra att man ska äta kött varje dag, att vegeterianer är hippies och att riktiga homo sapiens äter kött. Jag vill inte vara med och bidra till lidande och dödande av andra individer mer, bara för att samhället säger så och för att kött smakar gott. Känner mig som en hycklare när jag fortsätter äta kött varenda dag, så nu får det baskemej bli ändring.

 

Dock kvarstår det faktum att jag bor tillsammans med andra, så en helomställning känns klurig (någon som har en lösning?). Men så fort jag får chansen att välja recept eller laga mat så ska det inte bli annat än vegetariskt och gärna veganskt. Någon som tänkte precis likadant var min bloggpartner. Efter att ha läst allt detta hemska länkade jag till Sara och skrev:

"Fy fan, överväger seriöst att bli vegeterian/vegan nu..."
"Vi borde bli det, iallafall på halvtid eftersom det kan vara svårt att få med andra ibland. Både för djur och miljö. Så kan vi ju byta recept och så!"
"Ja, vilken peppig idé! Vi skulle nästa kunna använda gamla ecoeko till att lägga upp våra recept och så! Så kan vi lätt gå in och hitta varandras tips lätt liksom!"
"Riktigt smart ju! Är aspepp nu!"

Senare bestämde vi att vi skulle starta upp bloggen helt och hållet, och inte bara dela recept internt. Det här med veggo är något som vi har diskuterat och varit sugna på länge, så Ecoeko blir vårt perfekta startskott. Häng med i vår veggoutmaning! På heltid, halvtid eller så mycket du vill!